fredag 23 maj 2014

Grillade revben


Människosyn


Om du inte har funderat på det tidigare så börjar det
bli dags nu. Fundera över din personliga syn på dina
medvandrare. Det är enkelt att slänga ur sig att alla
har självklart lika värde men lever jag så?
Respekterar jag alla som individer likvärdiga mig själv?
Tiggare som välbärgad, homo som hetro, SD som
Moderat, svart som vit, gnällig som tålig, överviktig
som smal, vacker som ful. Självklart
tycker jag inte att vi ska acceptera alla åsikter och
beteenden hur som helst men vi måste se att det är en människa
precis som jag bakom den där fasaden. Inte kan
man klara att gilla alla men man kan respektera.
Kanske lyssna utan att vara elak och fälla kränkande
kommentarer.
Ingemar Olsson skriver i sin sång "kom och gå en mil
med mig i mina mockasiner". Ibland kanske vi ska
stanna upp lite och försöka förstå varandra, alla bär
vi ryggsäckar som tidvis blir lite för tunga och då
kan det vara lättare att skicka med ett varmt ord än
något som kränker och sårar.
Skala vi av varandras fasader och förklädnader tror
jag att vi snabbt ser den lilla människan som döljer
sig där och som är lika värdefull som jag själv. Oavsett
läggning eller ursprung så är vi alla lika mycket
älskade av Gud.
Vårt människovärde är vägt i guld och vi väger
alla lika mycket på den vågen!



Senaste numret av BUFFE kan ni hitta det här
goda och enkla receptet på revben.
LG bjöd mig på detta förra söndagen och
det var fantastiskt gott!




































































Här är ramslöken planterad och lite salladsfrö i jorden= nyanläggning i stenrösen.

torsdag 15 maj 2014

Vit sparris


Just du är viktig!


Jag hörde en berättelse om två skogsfåglar som
satt i en gran i skogen. 
Vintern hade kommit
och snön vräkte ner. " Vet du vad en snöflinga
väger?" frågade den ena. "Just ingenting skulle
jag tro ", svarade den andra" Då ska jag berätta
någonting som hände mig i fjol", sa den första, 
och började berätta om den gång då det hade 
börjat snöa och inte haft något bättre för sig
än att räkna de stora flingorna som sakta
föll på grenen där han satt. Fyra miljoner
trehundratusen och fyra snöflingor hann
singla ner och allt förblev sig likt i skogen.
Först då fyra miljoner trehundratusen och
fem snöflingor hade landat hände det 
något stort. Med dunder och brak bröts
den mäktiga grenen av och det blev ett
himla liv i skogen. En liten Snöflinga, en
av dem som vägde "just ingenting", räckte
för att sätta igång denna rörelse.

Så här är så lätt att tänka och gömma sig
bakom den svenska jantelagen.
Du är en viktig del av livet och finns du
inte så kommer du att fattas.
Det är så lätt att gömma sig bakom detta
när man ändå har chans att påverka lite i
den stora Europeiska Gemenskapen, jag
kanske är snöflingan som gör att en bra
person kan påverka något därnere i Bryssel.
Lägg till bildtext

Jag vill bara göra ett slag för den vita eller
gröna sparrisen som finns i våra butiker nu.
Gör en hollandaisesås själv som du
hittar recept på lätt. Eller gör det bekvämt
för dig och köp Mannerströms på burk.




Njut av detta enkla lyxiga och goda!
På bilden har Lars-Gunnar gjort en
underbar Hollandaisesås som finns på
nätet av Johan Jureskog Recept.nu.






söndag 11 maj 2014

Rostbiffscrostini

Karlssons äppelträd, så vackra så ord saknas.


Gräset reser sig

Just nu håller jag på mitt slutarbete på skolan.
Ämnet är "I dödens närhet", mycket litteratur att
läsa igenom. I boken "Tröstebok" hittade jag dessa
rader som jag vill dela.
Du som tycker det är långt att läsa kan hoppa direkt
ner till de goda rostbiffscrostini som jag gjorde i lördags.
Mycket, mycket goda med lite nya smaker sammansatta,
jag hittade inga nektariner så jag använde mango och
det var perfekt. Receptet finns i Elle Mat & Vin nr 3.
Lite gott plock att starta kvällen med. Vackra färger.


ATT SLÄPPA TAG
Gräset reser sig -
hans ansikte en runsten
upprest till minne
Tomas Tranströmer, från diktsamlingen Den stora gåtan 2004.
Tomas Tranströmers sparsmakade rader sätter djupa spår. Fört mig är det starka ord om sorg. Så här tänker jag: Vi vet alla hur det ser ut i gräset när vi legat där en stund. Det finns ett tydligt märke efter våra kroppar. Snart börjar grästråna resa sig igen, och snart är det som vi aldrig har legat där. Det syns inga märken efter våra kroppar.
Så tänker jag om livet. Ett kort tag är vi här, det blir märken och spår av våra liv och vår verksamhet men när vi är borta går livet vidare och det är som vi aldrig funnits. Många som förlorat en anhörig utrycker det märkliga i att det går bussar och tåg, att grannarna går till jobbet och äter lunch, fastän ens eget liv slagits i spillror. Det borde märkas mer i världen, det som känns i det egna livet. Men livet runtomkring går vidare. Livet är flyktigt, snart förbi och borta som en dröm. Så är det med mitt liv och ditt liv och allas liv. Gräset reser sig.
Tranströmers dikt slutar dock inte där
hans ansikte en runsten
upprest till minne.
Vi vet hur det är med runstenar - någon ristar in ett meddelande i en sten och sedan går det att läsa i generation efter generation. Det är alltid kvar.
Något av det är också sant om en människas liv. I varje mänskligt möte sker något som lämnar outplånliga spår. Du gör något med mig när vi möts och jag gör något med dig. I de relationer vi har närmast oss ristas många tecken in i ansiktets runsten. Inte bara sorgens ansiktsristningar och djupa fåror, utan hela livet vi hade tillsammans har lämnat spår. Vi gör något med varandra när vi möts och lever tillsammans och det går aldrig bort Det ristas in och förblir för alltid.
Det finns något skrämmande och svårt att låta livet gå vidare när vi mist en anhörig, att ”gräset reser sig”. Tänk om det är som om den jag älskat aldrig har levat, inga spår finns kvar. För många kan det kännas som att om jag slutat sörja eller längta eller tänka på den jag mist så är det som jag överger den som är död. Sorgens arbete innebär att till slut gå vidare. I begravningsgudstjänsten avslutas oftast gudstjänsten med att alla personer går ut ur kyrkan och kistan står kvar i rummet. Det gestaltar nödvändigheten för den sörjande att gå. Det är inte bara den som dött som lämnat, så småningom måste också den sörjande lämna och låta den som är död vara död och själv vända sig mot livet igen Men den som vi levt nära och älskat och känt slutar aldrig att påverka oss, han eller hon finns med oss för alltid.
Gräset reser sig -
hans ansikte en runsten
upprest till minne.
































Från Lövrydet vid Linnesjön






torsdag 8 maj 2014

Helstekt kyckling


Nu saknar jag solen!
Doppärlan
 


Din pilgrimsväg har nu fört fram dig till Livets
källa. Lägg av det gamla, rena dig, ikläd dig
rättfärdighet.
Du känner och omsluter med ömhet,
det svaga likaväl som det starka,
det sjuka likaväl som det friska.
Därför överlämnar jag mig åt dig
utan fruktan och förbehåll.
Förnya ditt dopförbund genom att
teckna det heliga korset över din kropp i
Faderns och sonens och den helige Andes namn. Amen


Vi prövade detta receptet och gillade det.
Enkelt och billigt att använda hel kyckling,
det är så sällan man gör det.




Jennys helstekta kyckling
Källa: Mitt kök 
         1 
 hel stor kyckling, ca 1,5 kg
         50 g
 smör
         1 dl
 mango chutney
         2 klyftor
 vitlök, pressade
         0,5 
 lime, saften
         1 msk
 mörk soja
         1 
 broccolistånd, delad i buketter och stjälkar
         1 klyfta
 vitlök, skivad
         1 
 röd paprika, urkärnad och delad i bitar
         0,5 
 röd chilifrukt, i tunna skivor
         1 msk
 ljus soja
         2 dl
 creme fraiche, 34 %
          
 rapsolja till stekning
          
 ris till servering
Gör så här
.                Sätt ugnen på 175 grader.
.                Smält smör och rör sedan i mango chutney, pressad vitlök, limesaft och soja.
.                Skär eller klipp av ryggbenet på kycklingen och vik ut den som en fjäril. Gnid in kycklingen med mango chutney-blandingen, gärna även under skinnet.
.                 
.                Rosta i en trång ugnsform 175 grader i ca 30 minuter under folie. Ta sedan bort folien och rosta i ytterligare ca 20 minuter. Köttsaften ska vara genomskinlig om sticker i kycklingen.
.                 
.                Stek paprika på hög värme så den tar lite färg. Tillsätt sedan broccoli, vitlök och chili och låt fräsa i några minuter. Häll över soja och låt fräsa i någon minut till.
.                 
.                Ta ur kycklingen ur ugnen. Häll av stekskyn i en liten kastrull och låt sjuda upp. Tillsätt crème fraîche och koka ihop till en krämig sås.
.                 
.                Servera kyckling, chilibroccoli och sås tillsammans med osaltat basmatiris.



måndag 5 maj 2014

Salma lax








Vandring vid Liljeholmen med frälsarkransen
















Jagpärlan

Nu har vi kommit till den vita skimrande
"jagpärlan" i vår vandring runt bandet.


Du vandrar nu på världens längsta väg, den
till dig själv. Vem är jag?
"Känn dig själv!" är pärlans uppmaning.
Ty från hjärtat utgår livet.
I mina ögon. och i andras,
är jag ofta ingenting,
Men i dina ögon, min Gud,,
är jag en reflex av ditt eviga ljus.
Din kärlek gör mig till en ögonsten.
I min uråldriga själs längtan är jag din.
I dig är min eviga identitet.
I min tro är jag skapad till dig.
Giv mig ögon så jag ser vad som är älskvärt hos mig,
hos alla människor och i allt skapat.
Giv mig ömhet och vishet.
Jag vill vara din lärjunge. Amen.




Idag blir det ett enkelt festtips. På ICA kan man numera
köpa en lax som kallas SALMA-lax. Superfärsk och
odlat på ett bra sätt.
Finns i små förpackningar dessutom. Jag köpte ett
130 gr paket, skivade laxen tunt, tömde upp lite
japansk soya som jag sedan blandade med lite
wasabi. Ja så enkelt får du en lite förätt eller lite
snacks. Rå lax är sååå gott! Pröva!












fredag 2 maj 2014

Vårsallad med marinerade räkor


Nu är bästa tiden mellan hägg och.....



Gudspärlan

Egen design




Nu kommer du att få följa med på en
tankens pilgrimsvandring.
Vi vandrar med
Martin Lönnebo´s radband
FRÄLSARKRANSEN.




Vägen till Gud är universums kortaste.
När du börjar är du redan framme.
"Ty i honom är det vi lever, rör oss och är till"
Du står inför existensens mittpunkt, Gud.
I Gud finns ingen ensamhet.
fall på knä i ditt hjärtas tempel och bed:
Du är gränslös
Du är nära.
Du är ljus
och jag är din.
Till dig vänder jag mitt ansikte.
Du torkar mina tårar.
På dig tror jag,på dig litar jag.
Dig älskar jag, dig tillber jag.
Du är mitt hopp och min längtan.





Nu kommer ett recept jag prövade i Allt om Mat. Enkelt, festligt och mycket gott!